christianhatar

Första april och en dag som ska fyllas med en mängd med aprilskämt, en dag som ska vara så rolig att man ska fira historiskt den åttonde dagen. Men var ligger humorn i allt ? Känns som att april-skämten lossnade från samhället under 90-talet. Visst kan det vara kul men nu för tiden är skämten i allra högsta grad allvarliga. Vissa har blivit på smällen och andra har vunnit 10 miljoner kronor. Vad hände med den spontana första april , där den allvarliga klangen faktiskt inte behövde fylla upp hela existensen av ett skämt? För mig ska ett april-skämt vara spontant och ha en liten innebörd och inget som faktiskt har funderats fram. I dom extrema fallen blir det inte äns humor utan en patetiska röra i ett försök att vara så lustig som möjligt. Att man under en stadsvandring skämta till det känns som en ungefärlig nivå. Men har man bra vänner som uppskattar humor så kan det vara vilken dag som helst, där man faktiskt kan ha en vanlig pratstund och slänga in det man tycker är roligt, sämst eller bara för att försök att lura någon. att konstruera en dag som ska fyllas med lustiga blåsningar sätter press på "vissa" människor att vara roliga. Person som kanske känner för att nu är det faktiskt första april och det är ju den dagen man ska vara rolig på, fyfan! Kanske är jag bitter eller så är jag bara en person som tycker att ett speciellt datum inte ska vara riktmärke för humor. Varför inte ha kul hela tiden? En stor del skulle säga att det är omöjligt, men som allt annat så får man faktiskt vaska fram sin egen glada vardag i ett stort sand berg av beslut, skatter och hinder.