christianhatar

Då var det ännu en högtid på intåg, en dag som kanske inte ens förtjänar att vara en "festdag". Varför samlas Sveriges befolkning vid stora högar med grenar och spenderar värdefull tid på att sen när man bränner upp högen? Var finns meningen? Är inte de planerade helgdagarna till för att beakta stora fiktiva händelser? Parallellt till den Valborg vi har idag och den man hade på 1700-talet finns inte många olikheter, men istället för att dricka sig till förlorat medvetande så sprang man runt i skogen och sjöng visor och brände brasor för att skrämma iväg "rovdjuren", Precis samma sak som idag! för dom som är bekanta med Vilsta vet att man driver bort dom som är för fulla och ungdomarna springer säkert runt i skogen och sjunger någon vidrig dänga som faktiskt borde förbjudas. Skulle inte förvåna mig om Basshunter dånade från någon 13-årig killes taskiga mobiltelefon. Fenomenet som stör mig mest med Valborg är det att människor är så jävla fulla, Om man någon gång har varit på ett Valborgs firande och genomfört en snabb ögon-gallup så är ju fan människor mer fulla på Valborg än på Nyår, patetiskt! Men varför ? Den rimligaste förklaringen borde ju vara den att värmen faktiskt har börjat komma igång och att stora flockar av 14-åriga idioter kan vistas ute. Nu har dom ett syfte, istället för att förstöra stämningen på fristadstorget så förflyttar dom sig och vill bevisa att dom är stora nog för att dricka och att dom faktiskt vill. Valborg har jag aldrig förstått och kommer säkert aldrig göra det heller, att man vill stå på en små-fuktig äng och kika på brinnande kvistar, frysa och få ont i öronen av dyng-raka ungdomar och ambulanser så visst. Men mitt tips är att stanna hemma eller ta det lilla lugna. Våren är inte bara på Valborg och att försöka fira in den är sämst!

Evolution och personlig utveckling är två skilda världar som definierar oss som människor. Att man under sin barndom hänger på olika system med bestämda åldrar för vissa inköp och med ett fashionabelt mode som byter skepnad flera gånger om året är tråkigt men kanske nödvändigt. En tid då det faktiskt är coolt att hänga på den senaste trenden och den tiden då man faktiskt vill bli vuxen. Man vill så gärna ha makt och man vill vara precis lika tung som snubben bredvid. Men den delen av ens liv som faktiskt har den avgörande rollen är kulturen, denna atmosfär av färg, form och toner. Den sfär av acceptans och den sfär och vardagliga möten. Sub-kulturerna spelar här en avgörande roll i val av vänner, utbildning och framtids planer. Vill man ha ett par slimmade byxor och lyssna på punk? vill man ha jeans som hänger ner över hela baken och skaka röv till 2pac? eller drömmer man om den där 2 miljoners phatek phillipe klockan? Man vill tillhöra en bild av drömvärlden och en bild utav vad som är relativt i sin personliga uttrycks miljö. Sub- kulturen visar här på ett bra exempel i hur man i övre tonåren väljer en grupp människor som faktiskt gillar varandra, men personer som faktiskt också har mötts på ett gemensamt plan, om det handlar om IQ, pengar eller tuffa kläder vet jag faktiskt inte. Men en sak är säker! det finns ett stort utrymme i uppväxten där resan i oändlig påfyllnad av garderoben och skräp-musik utvecklas till en fast framtidsform.

Varje dag när jag tar den korta vägen till skolan fylls hela min nyvakna hjärna av massa skit tankar och funderingar på vardagen, för det mesta sånt jag hatar men också sånt som faktiskt betyder något. För ungefär en vecka sen så hade jag en inte så givande diskussion med en kamrat om riksdagsvalet och om han/hon skulle rösta, svaret blev snabbt och klart NEJ. följdfrågan från mig var given, varför inte ? det inte så övertygande svaret jag bryr mig inte! fick mig att tänka. Allt vi är vana vid och allt vi vill ha är styrt av två saker, pengar och politik. Även om man inte så lätt kan dela på dom olika parterna så säger vi nu att det är två stora delar i samhället. Varför ska man då inte vara intresserad? Man kan ju inte bara gå runt i en fantasivärld och tro att allt vi har bara har varit gåvor av en högre makt (gud). Fan det är ju vi som om några år kommer vara det viktigaste blocket i svenskt samhälle, då måste vi bry oss! Vill vi tjäna pengar och ha nya lägenheter för vårt flotta leverne kan vi inte gå runt och lossas som ingenting medans våra nöjen tar kakan av medvetande. Politik som pengar är det roligaste, viktigaste och svåraste i våra liv, allt kretsar kring det. Jag blir inte förbanad och hatar personer som inte bryr sig, men jag blir irriterad på personer som ser utveckling av samhället och mer pengar i fickan som något ointressant. Kanske är det komplexiteten i politiken som blir krånglig, eller är det kanske så att demokratin faktiskt inte är så intressant längre? Men när det väl blir kris och folk inte har tryggheten som dom inte bryr sig om då jävlar ska vi skylla på samhället. För mig så blir detta inlägg ett avstamp i den gamla amerikanska kampanjen VOTE OR DIE! men vi måste antagligen ha den inställningen när vi nu går in i val-tider. Intresset måste väckas hos generationen som bryr sig mer om facebook och youtube än om utvecklingen av politik på inviduell nivå. Jag är absolut ingen politiker och har kanske ingen super koll på alla val-löften, men en sak är säker, ta lite tid att faktiskt bry er om framtiden. Att klaga när det väl skiter sig är erat eget fel, bryr man sig inte i början ska man fan inte klaga i slutet.



/Christian.

Första april och en dag som ska fyllas med en mängd med aprilskämt, en dag som ska vara så rolig att man ska fira historiskt den åttonde dagen. Men var ligger humorn i allt ? Känns som att april-skämten lossnade från samhället under 90-talet. Visst kan det vara kul men nu för tiden är skämten i allra högsta grad allvarliga. Vissa har blivit på smällen och andra har vunnit 10 miljoner kronor. Vad hände med den spontana första april , där den allvarliga klangen faktiskt inte behövde fylla upp hela existensen av ett skämt? För mig ska ett april-skämt vara spontant och ha en liten innebörd och inget som faktiskt har funderats fram. I dom extrema fallen blir det inte äns humor utan en patetiska röra i ett försök att vara så lustig som möjligt. Att man under en stadsvandring skämta till det känns som en ungefärlig nivå. Men har man bra vänner som uppskattar humor så kan det vara vilken dag som helst, där man faktiskt kan ha en vanlig pratstund och slänga in det man tycker är roligt, sämst eller bara för att försök att lura någon. att konstruera en dag som ska fyllas med lustiga blåsningar sätter press på "vissa" människor att vara roliga. Person som kanske känner för att nu är det faktiskt första april och det är ju den dagen man ska vara rolig på, fyfan! Kanske är jag bitter eller så är jag bara en person som tycker att ett speciellt datum inte ska vara riktmärke för humor. Varför inte ha kul hela tiden? En stor del skulle säga att det är omöjligt, men som allt annat så får man faktiskt vaska fram sin egen glada vardag i ett stort sand berg av beslut, skatter och hinder.